onsdag 4 november 2009

JAG HAR ALDRIG KÄNT MIG BILLIGARE


jag fick hem en främmande man nyligen. han sov här, vi förlustade oss. han gillade inte kondomer, sa att han inte kände nåt när han använde dem. jag frågade skämtsamt om han provat att ligga med en 12-åring. vi hade en rad oskyddade ofullbordade samlag. sen kom han över mig som vore det det mest naturliga i hela världen. jag är själv överraskad över hur okej den där porrgrejen ändå kändes. sen gick han hem.

efter lite mailkorrespondens framgick att han inte var intresserad av ett förhållande. det var inte jag heller, men hade ändå hoppats på att få nån att ligga stadigt med. hursomhelst erbjöd killen mig att betala dagen-efter-piller, om jag var "nojig". jag har aldrig känt mig billigare. det här var tydligen en kille som "ville göra rätt för sig" genom att erbjuda mig en sisådär vadå, 200 spänn för att bespara sig sitt dåliga samvete. det kändes fult på så många sätt, trodde han inte att jag har egna pengar? och hur klingar ordet "nojig"? inte särskilt rationellt eller stabilt iallafall, så detta var egenskaper jag tillskrevs. nojighet och någon slags desperation då han antagit att jag efter en natt med en berusad och snarkande kille skulle vara helt inne på att inleda ett förhållande med honom. och hur skulle denna betalning av dagen-efter-piller gå till rent praktiskt? ville han ha mitt kontonummer, skulle vi gå gemensamt till apoteket? inte ens när han kom över mitt fina nytvättade nattlinne kände jag mig lika kränkt och billig som när han "för att göra det rätta" erbjöd mig ett par hundralappar till dagen-efter-piller.

SLÄT SOM EN KENDOCKA


varje gång jag ligger bredvid en främmande man i ett sexuellt sammanhang, innan jag sett eller känt på hans kuk, inbillar jag mig att han inte har någon. och då menar jag inte att jag är rädd att den ska vara liten, utan att jag är rädd att den ska vara obefintlig. jag brukar ligga där i några minuter och föreställa mig hur enormt pinsamt det kommer bli för oss båda då jag upptäcker att han är slät som en kendocka. lättnaden är alltid lika stor när jag märker att min inbillning varit obefogad.

måndag 17 augusti 2009

VI SOV JÄMTE VARANDRA


det är sommar och även min sexuella aktivitet har ökat. eller ja, typ. hade häromdagen en nära-sexet-upplevelse med ett gammalt ex. vi träffades ute. pratade om senast vi låg och jag efterlyste mer romantik. han förklarade för mig att vår romantiska tid hade gått i graven och detta är något jag har förstått och accepterat sedan länge. hursomhelst följde han med mig hem. klädde av sig naken. undrade lite på skoj om det skulle bli nåt knulla. "jag vet inte" svarade jag som inte visste. jag var ju ute efter den där romantiken och utan den rätta känslan kände jag att jag lika gärna kunde ombesörja mina sexuella behov på egen hand. vi sov jämte varandra. han höll om mig ibland och jag höll om honom. på morgonen såg jag hur skitigt hår han hade och hur osmickrande dagsljus är för hans pung. han tog tag i min hand och förde den ner mot sitt kön. jag drog tillbaka handen och sa lite skämtsamt att han har egna händer och han svarade att det ju inte var lika roligt. jag undrade i mitt stilla sinne vad han hade för föreställning om hur roligt jag skulle ha när jag runkade av hans bakfyllekuk.

torsdag 6 augusti 2009

ATT KOMPENSERA TYSTNADEN


igår tittade jag på ett avsnitt av den fantastiska doku-såpan the bachelorette, och när jag säger "fantastisk" så menar jag det med största uppriktighet. ungmön har bara ett fåtal uppvaktare kvar att välja mellan, och igår fick mannen med muren omkring sig åka hem. mannen inuti muren heter Graham, är närmre 30 och hans längsta förhållande uppgår till fyra månader. fantastiskt. efter att genom programmet ha lärt känna Graham lite bättre behöver man inte undra hur det kan komma sig. mannen kan inte prata, han kan inte öppna sig och han "hanterar sina känslor inom sig". när vår ungmö ifrågasatte hans svårtillgängliga inre sköt han det bara ifrån sig med orden "jag är sån, och om du inte gillar det är jag inte den du söker". men vem tusan letar efter något sånt?

avsnittet förde mina tankar till alla de där männen och pojkarna som jag har träffat och levt i relationer med som verkar för rädda att erkänna sina egna känslor, ens för sig själva. de där killarna som stänger ute det hela genom att till exempel dricka eller syssla med något praktiskt tills känslan helt trängts undan. det blir så problematiskt när jag själv är en person som vill och behöver prata om och älta saker tills det onda har gått över. det hela resulterar i att jag måste tjata, fråga och lirka för att han ska vara uppriktig, öppna sig och bereda väg för den där intimiteten man så gärna vill känna. tyvärr fungerar inte tjatet som en lösning på problemet, snarare blir det en ond spiral, ju mer jag frågar, desto mindre benägen blir han att svara. ju mindre han säger desto mer pratar jag för att kompensera tystnaden. det är så jag blir den tjatiga flickvännen och det är så ett förhållande blir infekterat.

tisdag 28 juli 2009

DET FULLBORDADE SAMLAGET


jag har fått den. kuken. och jag trodde att det skulle bli så mycket mer fantastiskt än vad det faktiskt blev. efter ett drygt halvår utan kändes sexet som nåt ouppnåeligt och för varje dag som gick kändes det som att det blev mer och mer otillgängligt. men nu fick jag alltså till det med en ung, snäll och deprimerad man. och random sex är ju faktiskt inte alltid så jäkla kul som man inbillar sig i sin ensamma frustrerade kåthet.

jag hade helt glömt hur tröttsamt sex som inte är älskog kan bli. hur tråkigt det blir när man själv har kommit och människan bredvid/ovanpå/under en är en bit ifrån sin orgasm. jag förlorar ganska snabbt lusten efter att jag kommit och resten av akten känns lite som en väntan på att han ska komma. man vill säga till honom att det är okej för honom att komma nu, men gör det inte av rädsla för att det ska bli ännu svårare för honom. man ger vika för hundjucket i hopp om att det ska gå fortare. man är snäll och tar emot men ibland kommer det helt enkelt inte, det kanske är jag som är kass på att knulla, det kanske är de antidepressiva medicinerna som spökar. och av nån anledning så har man ju fostrats att tro att samlaget inte är fullbordat förrän mannen har sprutat, så hela grejen känns ju lite misslyckad även fast jag själv haft det gött.

måndag 6 juli 2009

I MINA ÖGON KAN DU VARA VILKEN USEL VÅLDTÄKTSMAN SOM HELST


min sexlösa tillvaro leder allt som oftast till att jag går hem ensam från krogen. när jag går hem ensam försöker jag se så avslappnad och oberörd ut som möjligt. jag ser alla de där småläbbiga killarna och männen på vagnen självsäkert i ögonen. jag har rätt att promenera hem, tänker jag, oavsett tid på dygnet. hitills har det aldrig varit några problem, med undantag för de där berusade unga männen som på olika sätt och med varierande intentioner försöker närma sig en på vägen hem.

det känns som att många killar och män har svårt att förstå att de lätt kan misstas för vilken förövare som helst. de har så svårt att identifiera sig med de ansiktslösa våldtäktsmännen att det aldrig går upp för dem att jag som ung tjej kan tycka att det är smått obehagligt att snacka med en främmande karl på vägen hem. min väninna blev förföljd av en man i en bil som körde långsamt bakom henne sent en natt. efter ett tag framkom det att det bara var hennes översociala granne på väg hem som ville byta några ord. fram tills dess att det uppdagades var hon livrädd och trodde att hon blev förföljd av någon som ville henne illa. den trevlige grannen hade väl ingen tanke på vad hans krypkörning väckte för reaktioner hos min väninna. en gång när min vagn lade av och jag blev tvungen att gå sista vägen hem runt tresnåret började en ung kille snacka med mig. jag kände att det inte riktigt var läge att småprata och avstyrde vårt lilla ordbyte så snabbt jag kunde och jag tänker att detta även i fortsättningen kommer vara mitt sätt att hantera främmande killar och män när jag går ensam efter mörkrets inbrott.

så kom ihåg detta, du trevlige, översociala, berusade man; i mina ögon kan du vara vilken usel våldtäktsman som helst.

måndag 29 juni 2009

DEPRESSIONSHETTA


om du berättar att du har lidit av depression blir jag nyfiken. om du har haft drogproblem eller genomgått en större livskris blir jag lite blöt i trosorna. om du har problem i din relation till din pappa som är en skitstövel går det för mig.

"depressionshet" är ett begrepp jag regelbundet använder. jag vet inte riktigt varför eller vad det ska vara bra för, men jag dras till killar och män med problem. kanske besitter jag ändå lite av de där modersinstinkterna, som jag har hört ska förekomma hos folk av kvinnligt kön. någonstans trivs jag med att vara den där personen som bär upp hela relationen, som bryr sig om och som strävar efter att få den andra personen att må bättre. jag kan liksom inte alls identifiera mig med den där kvinnan som behöver skydd och hjälp från mannen, hon som tas om hand. för när jag tänker efter har jag bara fastnat i de där relationerna där jag får och måste ta hand om allt. detta är ju så klart ett problem för det leder ofta till enorma självuppoffringar från min sida och någonstans där förlorar jag en del av min självaktning. 

men hur tusan ändrar man sina preferenser? hur lär man sig inta en annan roll i en kärleksrelation? hur ska jag förstå att männen med problem oftast innebär just problem och kommer jag någonsin vilja vara den i förhållandet som kan slappa, luta sig mot hans stabila axel och känna mig helt bekväm och stimulerad i hans välmående?

måndag 22 juni 2009

DET MANLIGA EGOT

 
jag förstår att det finns män med dålig självkänsla, blyga och tillbakadragna killar, men ibland känns det som att män inte får något annat än uppmuntran. detta ihärdiga peppande av allt killar tar sig för resulterar ofta i att de gillar att synas, de älskar att ta plats och att de VET att de är duktiga på det de gör. de glömmer lätt att det finns tusentals andra som har samma mediokra talang inom vilket område det nu kan handla om. nu är det inte så att jag är emot själva konstskapandet och prestationer, klart det är kul och bra och fint att folk gör saker de tycker att de är duktiga på och trivs med. det är det faktum att de tar allt utrymme, uppmuntras och lever i tron att alla tycker att det de gör är så jävla bra och unikt som jag ser som problematiskt.

det som stör mig är det faktum att de här männen kväver mig och gör mig till ofrivillig åskådare av det de gör som de tror att de gör så himla bra. om jag går till en park en solig dag så är det inte för att jag vill se och höra en flummig kille med dreadlocks som sitter och spelar bongotrumma med tio killar till. ändå är det det jag måste genomlida. om jag går på fest så är det inte för att jag vill lyssna på en kille med en gitarr som spelar oasis och se haremet av uppmuntrande tjejer som sitter i en ring runt honom och tycker att det är så sjukt sexigt med män som spelar musik. män är så vana vid att allt de tar sig för är okej, accepterat och oftast bra att de inte heller lärt sig att skämmas när deras kroppar är långt ifrån vad som anses vara vackert. senast jag satt i en park hade jag oturen att sitta i närheten av en blekfet ung man vars nakna bukfläsk fullkomligt vällde över byxlinningen. han bara satt där och hade det bra och väsnades och det bekom honom inte ett dugg att han såg ut som han gjorde. ett annat fenomen jag inte förstår är att män, som gänget i jackass, uppmuntras att ägna sig åt att vara äckliga och till och med kan tjäna en förmögenhet på det. jag kan inte ens föreställa mig hur ett gäng fittfjärtande tjejer som kör upp stearinljus i varandras anus och äter upp sina spyor hade bemötts.

ibland kan jag nästan bli lite avundsjuk på att det är så himla okej för männen att vara sig själva. oftast jag blir arg när jag tänker på min skitsnygga väninna som inte klarar av att visa sin nakna kropp i dagsljus för killen hon ligger med för att den inte ser ut som hon tycker att den borde. jag blir ledsen när jag tänker på min väninna som är sjukt begåvad men inte får den uppmuntran hon förtjänar och jag blir förbannad när jag tänker på fritidspedagogen som vägrade lära mig vara discjockey när jag gick i högstadiet med hänvisning till att jag var tjej. jag blir rasande när jag tänker på att den mest högljudda och störiga killen på mitt kvinnodominerade högskoleprogram, utan att be om det, fick en praktikplats på ett av departementen, för att han ansågs "höra hemma där".

vi kvinnor fostras till att vara självkritiska i allt vi gör och lämna plats och serva, medan män fostras till att ta för sig och lära sig att det aldrig är något fel med hur de är. och vi, flickorna, tjejerna, kvinnorna, tanterna, hjälper pojkarna, killarna, männen och gubbarna att slå sig för brösten. vi gör det genom att avguda de känsliga männen med gitarrerna, framhäva hur duktiga papporna som tar ut sin föräldraledighet är, skratta både förtjust och äcklat åt männen som äter upp sina spyor och berätta för de få män som har människovårdande yrken att de är så himla fina empatiska människor. vi gör det genom att lyssna uppmärksamt när killarna pratar medan vi själva sitter tysta. vi gör det genom att lämna plats och genom att vara alldeles för generösa med uppmuntran.

fredag 19 juni 2009

HUNDJUCKET SOM SEXUELL TEKNIK HOS MÄNNISKOR


det finns ingen sexuell teknik som får mig att känna mig billigare, mer passiv och mer som en behållare för det vita guldet än just "hundjucket". jag vet att det finns tjejer som uppskattar denna mekaniska och hårda "in-ut-sprut-teknik" men jag känner att jag i akten lika gärna kunde bytas ut mot en billig lösfitta. jag har förstått att det för vissa killar är nästan nödvändigt att komma till det här för att nå klimax och jag hoppas att de stackars satarna träffar just de där tjejerna som tycker det är gött när det går snabbt och hårt och man kan höra hur pungen klatschar mot ens lår när han tar en bakifrån. jag är glad så länge jag slipper, och med den här nivån av mansförakt är det inte särskilt troligt att jag hamnar i en sån situation på ett bra tag.

MINA BARNS FAR


jag har aldrig känt en längtan efter barn. jag tycker mest att processen med graviditet, förlossning och amning verkar plågsam och inte ett dugg fin. när jag ser barn i kollektivtrafiken, hör dem gråta och skrika,  får jag ångest. jag kan inte prata med kompisars och kollegors ungar. jag tycker att barn är lite småpuckade och ganska ointressanta. jag tycker att kattungar är oändligt mycket sötare än spädbarn och jag drömmer mardrömmar om ömtåliga fontaneller. trots detta ser jag det som självklart att jag kommer att få egna barn. åtminstone ett. 

jag vill att mina barns far vill ha barnet ifråga lika mycket som jag vill ha det. han ska säga att "vi är gravida". mina barns far ska i solidaritet med mig hålla sig nykter under de nio månader jag bär på ungen och han ska se fram emot att ta ut halva föräldraledigheten. jag har läst att vissa män kan producera bröstmjölk och amma sina barn och jag har tänkt att en sån karl ska jag ha. en man som knyter an till ungen. när jag studerade utvecklingspsykologi läste jag om den här viktiga anknytningen som sker mellan mamman och den nyfödde och jag vill tro att denna kan och bör äga rum även mellan barnet och pappan. detta särskilt eftersom jag i dagsläget, utifrån mina tankar om barnaskaffandet som något plågsamt och ungar som något äckligt, inte riktigt litar på att mina moderskänslor kommer att vara helt fullgoda i förhållande till det som förväntas av mig som kvinna och mamma. mina barns far ska köpa blå tröjor till sin dotter och visa sin son hur man gråter som en karl. jag kommer aldrig säga att mina barns far "hjälper mig med barnen". "marktjänst" är ett ord som inte får förekomma i vårt hem. mina barns far ska inte bli föräldern som gör allt det roliga tillsammans med barnen och jag föräldern som får ta allt det vardagliga, tråkiga, tjatiga. jag kommer aldrig att säga att mina barns far är "duktig" om han byter blöjor eller går ut med barnvagnen. mina barn ska prata med och anförtro sig åt både mig och mina barns far, han ska lyssna uppriktigt engagerat och intresserat. vi ska älska barnen lika mycket, mina barns far och jag. lika stora delar av våra liv och våra identiteter ska vikas till att vara förälder.

onsdag 17 juni 2009

VÄRDET I GENUINT ÖMSESIDIGA SAMLAG


jag har inte knullat på snart sex månader men jag inbillar mig att jag faktiskt skulle få ligga om jag verkligen ville. igår träffade jag till exempel en kort och rund liten man med stråhatt. han dansade emot mig och mina vänner och satte sin lilla löjliga hatt på mitt huvud. jag avvisade honom. precis som jag nån timme senare avvisade den där medelålders glada mannen som taffsade på mig när jag passerade honom på dansgolvet. jag inte bara avvisade honom, jag slog undan hans hand och pekade finger. han svarade med ett glatt skratt. män är härliga!

de är härliga och jag är arg. en tjej som blir arg över en slibbig hand är tydligen väldigt roande. jag vet att det bästa kanske vore att bara ignorera de där små kränkningarna, men av någon anledning har jag gjort det till min mission att läxa upp manssläktet:

exempel 1: våren 2007. jag hade tagit med mig en kille hem. han var ganska random men han hade skägg, och det vägde upp de hemska khaki-shortsen (som han hävdade att han hade på sig "på skoj"). killen var väl en 26-27 och när han kysste mig körde han in större delen av sin stela tunga i min mun. det där hade jag ju såklart stött på tidigare, många gör ju så, men den här gången var jag så otroligt less på den typen av kyssar så jag började parodiera hans sätt att kyssa mig. "vad tänker du att jag ska göra av det här?" frågade jag och körde in min spända tunga långt in i hans mun. killen visste inte riktigt själv vad han hade för förväntningar på mitt sätt att behandla en stor hård tunga i svalget. jag tror att han kom till insikt och i så fall hoppas jag att jag gjort de kvinnor han träffat efter mig en stor tjänst. för vem vill ha en tunga, med smaklökar, beläggning och allt äckel det innebär, inkörd långt ner i halsen? 

och den väsentliga frågan är väl egentligen: varför låg jag och hånglade med den här kuktungekillen hela den natten och ett par nätter till?

exempel 2: ny kille, samma vår. jag hade redan innan bestämt mig för och informerat honom om att det inte skulle bli nåt knulla av. jag och killen gick hem till mig. han var en såndär kåtflåsare och det var ganska tydligt att han inte hade tagit in och accepterat den information han delgivits tidigare den kvällen. så fort kyssarna blev mer intensiva och jag andades häftigare var det som att han tänkte att "här har jag min chans!" och hans hand åkte ner i mina trosor. jag plockade bort hans hand, både en, två och tre gånger. till slut utbrast jag "du är som en kåt tonåring som får tillgång till en kvinnokropp för första gången!". ni kan ju tänka er vad det gjorde med stämningen, men vad gör man? killen blev ledsen, jag tröstade honom. "killen" var en vuxen man och han hade hoppats på att få knulla. han hade hoppats att jag skulle ändra mig och brydde sig nog inte så fasligt mycket om det problematiska i att en ung tjej i ett svagt och berusat läge skulle kunna gå med på att göra något hon senare skulle ångra. och jag tröstade den här vuxna mannen som gärna skulle knullat mig om jag givit efter för hans tjat.

trots tusen liknande erfarenheter, både mina egna och andra tjejers, hoppas och längtar jag efter en härlig hård kuk, händer som tar i mig och kåta flås. för ett halvår är lång tid utan sex och allt som kommer med det. jag kan inbilla mig att jag är nyknullad när jag lyckats komma med hjälp av mina små fallosar i färgglad plast, men riktigt så är det ju inte. frågan är hur man hittar den där killen som inte behöver mina uppläxningar? han som förstår att ett nej är ett nej, att en tunga eller en kuk långt ner i halsen stimulerar kräkreflexen, killen som inte håller i och styr mitt huvud när jag suger av honom, drömprinsen som inte tafsar på min fram- eller bakstjärt när jag passerar honom på ett dansgolv: den där underbara mannen som ser värdet i genuint ömsesidiga samlag?