fredag 19 juni 2009

MINA BARNS FAR


jag har aldrig känt en längtan efter barn. jag tycker mest att processen med graviditet, förlossning och amning verkar plågsam och inte ett dugg fin. när jag ser barn i kollektivtrafiken, hör dem gråta och skrika,  får jag ångest. jag kan inte prata med kompisars och kollegors ungar. jag tycker att barn är lite småpuckade och ganska ointressanta. jag tycker att kattungar är oändligt mycket sötare än spädbarn och jag drömmer mardrömmar om ömtåliga fontaneller. trots detta ser jag det som självklart att jag kommer att få egna barn. åtminstone ett. 

jag vill att mina barns far vill ha barnet ifråga lika mycket som jag vill ha det. han ska säga att "vi är gravida". mina barns far ska i solidaritet med mig hålla sig nykter under de nio månader jag bär på ungen och han ska se fram emot att ta ut halva föräldraledigheten. jag har läst att vissa män kan producera bröstmjölk och amma sina barn och jag har tänkt att en sån karl ska jag ha. en man som knyter an till ungen. när jag studerade utvecklingspsykologi läste jag om den här viktiga anknytningen som sker mellan mamman och den nyfödde och jag vill tro att denna kan och bör äga rum även mellan barnet och pappan. detta särskilt eftersom jag i dagsläget, utifrån mina tankar om barnaskaffandet som något plågsamt och ungar som något äckligt, inte riktigt litar på att mina moderskänslor kommer att vara helt fullgoda i förhållande till det som förväntas av mig som kvinna och mamma. mina barns far ska köpa blå tröjor till sin dotter och visa sin son hur man gråter som en karl. jag kommer aldrig säga att mina barns far "hjälper mig med barnen". "marktjänst" är ett ord som inte får förekomma i vårt hem. mina barns far ska inte bli föräldern som gör allt det roliga tillsammans med barnen och jag föräldern som får ta allt det vardagliga, tråkiga, tjatiga. jag kommer aldrig att säga att mina barns far är "duktig" om han byter blöjor eller går ut med barnvagnen. mina barn ska prata med och anförtro sig åt både mig och mina barns far, han ska lyssna uppriktigt engagerat och intresserat. vi ska älska barnen lika mycket, mina barns far och jag. lika stora delar av våra liv och våra identiteter ska vikas till att vara förälder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar