måndag 17 augusti 2009

VI SOV JÄMTE VARANDRA


det är sommar och även min sexuella aktivitet har ökat. eller ja, typ. hade häromdagen en nära-sexet-upplevelse med ett gammalt ex. vi träffades ute. pratade om senast vi låg och jag efterlyste mer romantik. han förklarade för mig att vår romantiska tid hade gått i graven och detta är något jag har förstått och accepterat sedan länge. hursomhelst följde han med mig hem. klädde av sig naken. undrade lite på skoj om det skulle bli nåt knulla. "jag vet inte" svarade jag som inte visste. jag var ju ute efter den där romantiken och utan den rätta känslan kände jag att jag lika gärna kunde ombesörja mina sexuella behov på egen hand. vi sov jämte varandra. han höll om mig ibland och jag höll om honom. på morgonen såg jag hur skitigt hår han hade och hur osmickrande dagsljus är för hans pung. han tog tag i min hand och förde den ner mot sitt kön. jag drog tillbaka handen och sa lite skämtsamt att han har egna händer och han svarade att det ju inte var lika roligt. jag undrade i mitt stilla sinne vad han hade för föreställning om hur roligt jag skulle ha när jag runkade av hans bakfyllekuk.

torsdag 6 augusti 2009

ATT KOMPENSERA TYSTNADEN


igår tittade jag på ett avsnitt av den fantastiska doku-såpan the bachelorette, och när jag säger "fantastisk" så menar jag det med största uppriktighet. ungmön har bara ett fåtal uppvaktare kvar att välja mellan, och igår fick mannen med muren omkring sig åka hem. mannen inuti muren heter Graham, är närmre 30 och hans längsta förhållande uppgår till fyra månader. fantastiskt. efter att genom programmet ha lärt känna Graham lite bättre behöver man inte undra hur det kan komma sig. mannen kan inte prata, han kan inte öppna sig och han "hanterar sina känslor inom sig". när vår ungmö ifrågasatte hans svårtillgängliga inre sköt han det bara ifrån sig med orden "jag är sån, och om du inte gillar det är jag inte den du söker". men vem tusan letar efter något sånt?

avsnittet förde mina tankar till alla de där männen och pojkarna som jag har träffat och levt i relationer med som verkar för rädda att erkänna sina egna känslor, ens för sig själva. de där killarna som stänger ute det hela genom att till exempel dricka eller syssla med något praktiskt tills känslan helt trängts undan. det blir så problematiskt när jag själv är en person som vill och behöver prata om och älta saker tills det onda har gått över. det hela resulterar i att jag måste tjata, fråga och lirka för att han ska vara uppriktig, öppna sig och bereda väg för den där intimiteten man så gärna vill känna. tyvärr fungerar inte tjatet som en lösning på problemet, snarare blir det en ond spiral, ju mer jag frågar, desto mindre benägen blir han att svara. ju mindre han säger desto mer pratar jag för att kompensera tystnaden. det är så jag blir den tjatiga flickvännen och det är så ett förhållande blir infekterat.