torsdag 6 augusti 2009

ATT KOMPENSERA TYSTNADEN


igår tittade jag på ett avsnitt av den fantastiska doku-såpan the bachelorette, och när jag säger "fantastisk" så menar jag det med största uppriktighet. ungmön har bara ett fåtal uppvaktare kvar att välja mellan, och igår fick mannen med muren omkring sig åka hem. mannen inuti muren heter Graham, är närmre 30 och hans längsta förhållande uppgår till fyra månader. fantastiskt. efter att genom programmet ha lärt känna Graham lite bättre behöver man inte undra hur det kan komma sig. mannen kan inte prata, han kan inte öppna sig och han "hanterar sina känslor inom sig". när vår ungmö ifrågasatte hans svårtillgängliga inre sköt han det bara ifrån sig med orden "jag är sån, och om du inte gillar det är jag inte den du söker". men vem tusan letar efter något sånt?

avsnittet förde mina tankar till alla de där männen och pojkarna som jag har träffat och levt i relationer med som verkar för rädda att erkänna sina egna känslor, ens för sig själva. de där killarna som stänger ute det hela genom att till exempel dricka eller syssla med något praktiskt tills känslan helt trängts undan. det blir så problematiskt när jag själv är en person som vill och behöver prata om och älta saker tills det onda har gått över. det hela resulterar i att jag måste tjata, fråga och lirka för att han ska vara uppriktig, öppna sig och bereda väg för den där intimiteten man så gärna vill känna. tyvärr fungerar inte tjatet som en lösning på problemet, snarare blir det en ond spiral, ju mer jag frågar, desto mindre benägen blir han att svara. ju mindre han säger desto mer pratar jag för att kompensera tystnaden. det är så jag blir den tjatiga flickvännen och det är så ett förhållande blir infekterat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar